Namn: Jonna Olsson, tidigare Andersson

Ålder: 47 år

Bor: Ängelholm

Aktiva år i Gislövs IF: Vet ej helt säkert 🙃

Position/roll i laget/föreningen: Spelade flick- och ungdomsfotboll i föreningen – min moderklubb.

Vad är det första du tänker på när du hör ”Gislövs IF”?

-Härliga barn- och ungdomsminnen, men framför allt en fin gemenskap.

Hur började din resa i Gislövs IF?

-Min pappa spelade fotboll, så när vi flyttade ut till Gislöv och planen nere vid havet låg nästan precis bredvid vårt hus var valet av aktivitet inte särskilt svårt.

På den tiden var alla välkomna och det var inte ovanligt att flera syskon spelade tillsammans. Jag minns bland annat när kvarterets barn vid ett tillfälle tog sig till träningen i familjen Pärsons lådbil. Det säger väl en del om gemenskapen och hur roligt vi hade tillsammans.

Vilken position spelade du, och vad gillade du mest med den?

-Under flickåren roterade vi ganska mycket mellan olika positioner, men till slut landade jag som innermittfältare.

Jag gillade rollen som spelfördelare och att få vara delaktig över hela planen. Det passade mig att både vara med och bygga upp spelet och att arbeta över stora delar av planen.

Har du någon match eller händelse du aldrig glömmer, och i så fall varför?

-Det finns många roliga minnen tillsammans med laget, men ett som jag särskilt kommer ihåg var när vi fick träna tillsammans med killarna.

Deras tränare placerade en vattenflaska uppe i det högra hörnet av målramen och uppgiften var helt enkelt att skjuta ner den. Jag var faktiskt den enda som lyckades med det på den träningen i alla fall! 😊

Vem har betytt mycket för dig under din tid i föreningen?

-Min pappa tränade A-laget under ett par år och var såklart en stor förebild för mig – en person som jag såg upp väldigt mycket till.

När vi sedan slog ihop oss med Östra Torps damer fick vi Jan-Christer Nilsson som tränare. Han var en fantastisk person som verkligen såg alla och som var väldigt bra på att motivera oss på rätt sätt.

När jag tänker tillbaka på det idag kan det inte ha varit helt lätt för honom med ett gäng tjejer i 16–18-årsåldern!

Har du haft andra roller i föreningen? Vad drev dig i så fall att engagera dig där?

-Nej, jag hade inga andra roller i föreningen. Efter Gislövs IF spelade jag ett par år inne i Trelleborg, därefter ett tag med Östra Torps damer och sedan i Malmö och Lilla Torg, som gjorde en nysatsning på ett damlag.

Jag gjorde även ett tappert försök uppe i Ängelholm och hann med ett par träningar innan jag till slut lade skorna på hyllan för gott.

Vad gör du idag?

-Idag bor jag i Ängelholm med min man och våra två barn, som är 16 och 18 år gamla. Jag arbetar som försäljnings- och marknadschef på ett hotell här.

Vi har även utflugna bonusbarn, så familjen är lite större än så. 😊

Finns fotbollen fortfarande kvar i ditt liv, eller har du andra intressen?

-Fotbollen finns fortfarande kvar lite i familjen, eftersom mina syskon har spelat vidare. Min syster Cajsa är åter aktiv idag, medan min bror Jeppa tyvärr har lagt av efter för mycket skador. Det är otroligt kul att Cajsa har hittat tillbaka till fotbollen.

Men bor man i Ängelholm och har en SHL-klubb i stan har jag fått ge vika lite för hockeyn. Båda mina barn spelar hockey, så det har blivit den sport jag följer mest idag – och det är också en fantastiskt rolig sport att följa!

Hur ser din relation till Gislövs IF ut idag?

-Jag har egentligen ingen aktiv relation till föreningen idag. Men när jag åker ner till Gislöv och hälsar på dyker många fina och härliga minnen upp. Det är en plats som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Vilket är ditt starkaste minne som du bär med dig från tiden i Gislövs IF?

-Mitt starkaste minne är nog ändå kopplat till när min pappa hastigt gick bort alldeles för tidigt.

För att hedra honom hölls en tyst minut och samtliga spelare i klubbens A-lag spelade med svarta sorgeband runt armarna. Det betydde väldigt mycket för mig och min familj just då.

Det är ett minne som jag alltid kommer att bära med mig – och som också påminner mig om den gemenskap och värme som fanns och finns inom föreningen.

Vilket råd hade du velat ge till tjejer och damer som spelar fotboll i föreningen idag?

-Ta vara på gemenskapen och våga tro på er själva. Fotbollen handlar om så mycket mer än det som händer på planen – den ger vänner, minnen och erfarenheter som man bär med sig långt efter att man slutat spela.

Jag tror också att det är viktigt med kvinnliga förebilder. Att få se och möta kvinnor som själva har spelat fotboll, engagerat sig i föreningen eller på andra sätt gått före kan betyda mycket och inspirera fler att fortsätta, utvecklas och kanske själva bli förebilder för nästa generation.

Framför allt – våga ta plats, ha roligt och fortsätt även när det känns motigt. Man behöver inte alltid vara bäst för att utvecklas och få ut mycket av fotbollen. Det viktigaste är att man trivs, känner sig som en del av laget och får möjlighet att vara sig själv.

Och glöm inte att uppskatta tiden tillsammans. Det är kanske först långt senare man inser hur värdefull den där gemenskapen och alla små stunder tillsammans faktiskt var.

Bild 1
Foto: Lena Evertsson

Bild 2
Foto: Trelleborgs Allehanda